101 in 1001 [07 Apr 2008|06:01am] Inspired by seeksadventure. Not entirely sure why my resulting date is calculated one day before hers, though... The list is slightly scattered because I really want to post it today to keep the ominous end date. From April 7, 2008 to January 3, 2011 ( 101 Things To Do in 1001 Days ) I had to trade keeping up with the news with learning how to juggle. Seemed funner. Five minutes in, and I already owe myself money. Awesome. Prove Me Wrong

Mobila Framtidsplaner [25 Mar 2008|09:57pm] [ mood | ... ] Imorgon ska jag införskaffa en helt ny mobil och då har jag inga fler ursäkter till att inte uppdatera lite oftare. Kan ju inte slänga $150 i sjön bara så där, enbart för att jag har saknat ambition att återberätta mitt actionpackade liv utan coola bildbevis. Min nya mobil kan göra mitt liv till en spännande bilderbok istället för en utdragen emofylld svårläst gnällroman. Ja, min nya mobil kommer att vara den ultimata lösningen på alla mina problem och den kommer att ge mig en helt ny image och rädda hela mitt liv och allt kommer att bli underbart! Eller inte. (Bilden har inget med texten att göra men visst blir man glad av att se den? Jahadå!) Prove Me Wrong

Småstadsidyll - inget för mig [20 Dec 2007|11:00pm] [ mood | ... ] En av en oändligt massa anledningar att jag ogillar att hälsa på mamma 'hemma' i gamla tråkiga Avesta är att folk går så fruktansvärt långsamt. Allt går långsamt. Ibland är det som att människor går baklänges bara för att de inte har nåt bättre för sig. Jag och BFF var ute och panikhandlade julklappar, och det var slowmotion som gällde för precis alla andra som också var ute och shoppade. Och ännu värre var det i kassorna. Ingen effektivitet alls, och det tog en person minst fem minuter att slå in en julklapp. Andra gången jag var tvungen att gå till samma affär för fler inköp så sket jag i inslagningen, men det tog nästan lika lång tid ändå! En person tar betalt och slår in alla paket medan en annan sitter bredvid utan någon som helst tanke på att lyfta på rumpan och hjälpa till! Hade jag tagit mer än tre minuter på mig att få igenom ett signaturköp på kortet så skulle jag ha blivit utskälld efter noter och anmäld till chefen eller nåt. Livet är så orättvist för JAG FÅR JU ALDRIG SKÄLLA PÅ FOLK PÅ SAMMA SÄTT!! Men jag skulle förstås aldrig ta så lång tid på mig med någon vanlig kund för jag har lite effektivitet i kroppen. Thank God for Stockholm. Ge mig stressen! Låt mig gå snabbt! Var är alla tysta människor som inte känner för att småprata om minsta lilla petitess?! Jo, de är i Stockholm och dit vill jag också! Anyway... På tal om att livet är orättvist: mammas nya lilla hyena-hund och jag har blivit värsta polarna och imorgon så har vi planerat in en lång lekstund i äkta Lejonkungen anda. Ja, om typ hyenorna hade vunnit på slutet det vill säga. Bilder på detta kommer inom kort. Prove Me Wrong

Tandvärk [23 Oct 2007|08:22pm] [ mood | ... ] Den här veckan har endast präglats av en jävla plågande tandvärk. Allt roligt som jag tänkte rapportera från helgen liksom bara bleknar i jämförelse. Jippi, nu är jag tillräckligt gammal för att ha problem med visdomständerna, typ. Fyller hellre aldrig år nånsin mer, presenter får man ju till jul också. Det gjorde inte så ont i söndags, trodde mest det var bakfyllan om spökade. Men sen! Plågade typ livet ur både pojkvän och grannar natten till måndag när tanden bestämde sig för att gräva sig ut genom kinden. Tur som fucking helvete att man har världens bäste kille, som inte bara stod ut med mina gnällvrål utan att mörda mig, utan också gick upp skittidigt och gick till apoteket för min skull. Från och med nu ska det ALLTID finnas Alvedon hemma, oavsett hur bra man än mår. Vet inte hur det blir till helgen heller. Just nu kan jag inte öppna munnen mer än ett par millimeter, och svälja känns som att trycka ner en melon i halsen. Går ju inte att jobba om man bara vill köra ner huvudet i sedelräknaren hela tiden. Buhu. Mamma tycker i alla fall synd om mig, alltid något. 1 Conspiracy ♥ Prove Me Wrong

Samborättvisan [12 Oct 2007|02:57pm] [ mood | ... ] Jag har aldrig varit sambo med någon förut. I början lät det krångligare än vad det egentligen är, med sambolagar och dokument och listor över tillgångar och annat blahaigt. I stora drag behöver man ju bara slänga in allt man äger i en lägenhet och vänta tills den andre personen har gjort likadant, och sen försöka börja packa upp. Vilket var ungefär vad jag gjorde, fast det var min mamma som fick packa upp medan jag ägnade mig åt viktiga saker som det senaste numret av Kalle Anka. (Dessutom är en lista över alla ens tillgångar ganska onödig när allt jag äger är femhundra nummer av Kalle Anka, alla sju säsonger av Buffy, och en säck full av nallar.) Något som däremot ingen talar om för en och som det blir ett jäkla hallåande över är den jäkla samborättvisan som hela tiden ska gälla. Förr i tiden när allt var så ojämställt så fanns det säkert inga såna problem. Fast med tanke på att tjejerna för det mesta skötte alla hushållssysslor på egen hand skulle jag inte ha uppskattat det heller. Här hemma gäller orättvisan. För i de flesta förhållanden finns det en som gör lite mer än den andra, och i det här förhållandet är det likadant. Och jag kan direkt erkänna att jag är den som helst inte gör ett skit, hur irriterande det än må vara för min sambo. Patrik är utbildad kock, så därför är det självklart att han ska göra maten (dessutom är det ju så jävla jobbigt att ställa tillbaka allt när man är klar och passa saker så de inte bränns vid osv.). (Till mitt försvar ska tilläggas att när jag gör mat så blir det oftast en massa kritik från Pajjes håll, även när jag gör yummiga saker som varma smörgåsar med majonnäs-gegga i.) Förut när Patrik sökte jobb så var han den som alltid städade och tvättade, och nu har jag vant mig vid denna service så väl att jag alltid kan hitta någon bra ursäkt till att jag inte ska behöva göra det. För övrigt så är han en petig perfektionist som måste ha rent omkring sig hela tiden, och sånt orkar inte jag hålla på med. Jag brukar inte storstäda varje vecka, jag brukar inte tvätta varje vecka, och för det mesta skiter jag i disken så länge jag inte behöver nåt som ligger längst under i diskhon. Diska är det jag hatar mest. Jag får alltid utbrott på glasen för att de aldrig blir rena, eller så sticker jag mig på kniven eller får vatten innanför tröjan. Diska suger. Därför får jag alltid ont i lilltån, blir tvungen att gå och handla, eller måste sova för att jag jobbade natt för tre nätter sen, så fort disken kommer på tal. Samborättvisa suger. Först så ska man dela på en massa dumt ansvar som att boka tvättid, och sen måste man offra viktig sofftid till att dammsuga under samma soffan man borde ligga på. När det kommer till att dela på hushållsarbetet så är jag en värdelös sambo. Synd bara att det enda som upphäver samborättvisan är att ha mest jobbtimmar, för då måste man ju JOBBA istället. Prove Me Wrong

Pursuit of Happiness My Ass [08 Oct 2007|12:58pm] [ mood | satisfied ] Igår hade vi en vanlig hemmakväll med hyrd video och snacks som vi rotat fram från köksskåpets innersta vrå. Tydligen så var det Pajjes tur att hyra video (det är det alltid, enligt honom, och samma sak är det när vi ska köpa chips) så vi såg Pursuit of Happiness, minns inte vad den hette på svenska. Tråkigt nog var Pajje på superseriöst humör igår, för jag fick knappt skämta en gång om uteliggare och småbarn utan att han sa att mig att hålla klaffen. Filmen är ju skittråkig när man vet hur den kommer att sluta. Ett riktigt förvånande slut skulle ju ha varit att han INTE fick sitt dumma jobb på slutet och fortsatte dra omkring med sina resväskor, pank och tragisk, så att han till slut blev tvungen att prostituera sig själv eller nåt. Vad är det för kul att se filmer om folk som bara lyckas hela tiden? De jobbar ju alltid skithårt och har en massa moral och det baseras aldrig på tur och hur irriterande är inte det? Jag vill ju mycket hellre att min framgångshistoria baseras på min stora Trisslottsvinst som jag vann enbart på tur och som jag betalade högst femtio kronor för. DET skulle vara riktig lycka. Prove Me Wrong

Nintendo besvikelse [04 Oct 2007|05:36pm] [ mood | ... ] Alla som känner mig någorlunda väl vet att jag är en fanatisk tv-spel- och serietidningsnörd. Därför blir jag alltid enormt besviken när mina spel eller tidningar inte lever up till mina förväntningar. Större delen av förra veckan blev därför förstörd tack vare min naiva uppfattning att alla Nintendos Super Mario spel är ofelbara. Tradera, som är orsaken till de flesta av mina impulsköp, lurade mig (som vanligt) att köpa Mario & Luigi: Partners in Time. Jag köpte New Super Mario Bros. för ett tag sen och älskade det, och jag trodde såklart (NAIVT!) att Partners in Time skulle vara ett likadant plattformsspel – fast roligare. Tråkigt nog så är det inte så, för mitt nya spel SUGER! Supertråkigt, långsamt, knepigt och värdelöst. BESVIKEN! Och dessutom är jag trött på att alla mobbar Luigi i alla spel. Psh. Därför mobbar jag Mario med flit så han ligger flera levels efter de andra. Nintendo gaming justice, thou name is Tuffy! Prove Me Wrong

Gnägget has spoken [27 Sep 2007|02:23am] [ mood | thoughtful ] Varför är det lättare att uttrycka sig på engelska än på svenska? Det känns nästan lite krystat att försöka förmedla en mening på svenska. Kanske beror på att jag inte har behövt skriva någonting viktigare än mitt CV sen gymnasiet. Det är svårare än vad man kan tro att hitta någonting intressant att blogga om. Gnälla kan man ju göra ända tills man når ordbegränsningen men ingen skulle ju varken läsa eller bry sig. Har man dessutom en pojkvän som envisas med att kalla en 'Gnägget' (det stärker ju inte precis ens image om man säger så) och en förmåga att vilja uttrycka sig enbart genom smileys (så man inte råkar blir missuppfattad) så är det ett under att jag ens har fått tillåtelse av LJ att ha en blogg. Måste tänka igenom det här lite. Och muta Pajje att sluta kalla mig Gnägget. 2 Conspiracies ♥ Prove Me Wrong

Complete Resources List [26 Sep 2007|06:05pm] ( xxx ) Prove Me Wrong

Facebook [23 Jul 2007|08:11pm] [ mood | ... ] Due to peer-pressure from certain co-workers, you can now find me at Facebook. Feel very free to add me. Prove Me Wrong

[Mighty Ducks] Marriage Daze - Chapter Seven [06 Jun 2006|04:38pm] Title: Marriage Daze Summary: The Ducks wrap up their first school year at Eden Hall with the yearly marriage project. Seven of the players are more on the verge of divorce than others, though, when the whole project starts to get completely out of hand. Rating: PG-13 Dedication: I was going to say none, but I have to dedicate it to Kristine (nygoldfish54) and Sam (trulyforgotten9) as I wouldn't have become a better writer without their help. Genre: Humor/Romance Disclaimer: The Mighty Ducks belong to Disney. I own Fred, Kate and Daniel. Lex belongs to nygoldfish54. (Lex was originally not in this story, but Kristine suggested I'd use her, and I just couldn't pass that up...) ( Chapter Seven ~ Don't Fear the Reaper ) 1 Conspiracy ♥ Prove Me Wrong

[Mighty Ducks] Marriage Daze - Chapter Six [03 May 2006|12:35am] Title: Marriage Daze Summary: The Ducks wrap up their first school year at Eden Hall with the yearly marriage project. Seven of the players are more on the verge of divorce than others, though, when the whole project starts to get completely out of hand. Rating: PG-13 Dedication: I was going to say none, but I have to dedicate it to Kristine (nygoldfish54) and Sam (trulyforgotten9) as I wouldn't have become a better writer without their help. Genre: Humor/Romance Disclaimer: The Mighty Ducks belong to Disney. I own Fred, Kate and Daniel. Lex belongs to nygoldfish54. (Lex was originally not in this story, but Kristine suggested I'd use her, and I just couldn't pass that up...) ( Chapter Six ~ Ain't Talkin' 'Bout Love ) Prove Me Wrong

[Mighty Ducks] Marriage Daze - Chapter Five [03 May 2006|12:32am] Title: Marriage Daze Summary: The Ducks wrap up their first school year at Eden Hall with the yearly marriage project. Seven of the players are more on the verge of divorce than others, though, when the whole project starts to get completely out of hand. Rating: PG-13 Dedication: I was going to say none, but I have to dedicate it to Kristine (nygoldfish54) and Sam (trulyforgotten9) as I wouldn't have become a better writer without their help. Genre: Humor/Romance Disclaimer: The Mighty Ducks belong to Disney. I own Fred, Kate and Daniel. Lex belongs to nygoldfish54. (Lex was originally not in this story, but Kristine suggested I'd use her, and I just couldn't pass that up...) ( Chapter Five ~ Always On My Mind ) Prove Me Wrong

[Graphics] Character Bases [22 Mar 2006|02:17pm] [x] 183 bases [x] 100x100 [x] .png [41] James Franco // Daniel Desario [47] Catalina Sandino Moreno // Maria Álvarez (Maria Full of Grace) [69] Gustaf Skarsgård // Niklas Eriksson (Den osynlige/The Invisible) [21] Rose Byrne // Rose Mortmain // Hotlinking // Stealing/claiming as your own // Costumizing // Comment // Credit // | | | | | (  “I'm the worst ghost ever.”  ) Credit: Resource List James Franco Fan for some of the Freaks and Geeks caps. x-posted to geeksnfreaks, freaks_geeks, catalina_fan, rose_daily, byrned_icons & icon_extras 17 Conspiracies ♥ Prove Me Wrong

[Mighty Ducks] Marriage Daze - Chapter Four [10 Mar 2006|01:25pm] Title: Marriage Daze Summary: The Ducks wrap up their first school year at Eden Hall with the yearly marriage project. Seven of the players are more on the verge of divorce than others, though, when the whole project starts to get completely out of hand. Rating: PG-13 Dedication: I was going to say none, but I have to dedicate it to Kristine (nygoldfish54) and Sam (trulyforgotten9) as I wouldn't have become a better writer without their help. Genre: Humor/Romance Disclaimer: The Mighty Ducks belong to Disney. I own Fred, Kate and Daniel. Lex belongs to nygoldfish54. (Lex was originally not in this story, but Kristine suggested I'd use her, and I just couldn't pass that up...) ( Chapter Four ~ Witchy Woman ) 1 Conspiracy ♥ Prove Me Wrong