Debatten om att vara adoptivbarn... [16 Nov 2009|05:42am] Mamma berättade igår att hon skulle se någon dokumentär om adoptivbarn (visade sig vara Ingen Svensson Längre på SVT). Såna program brukar alltid suga oerhört hårt eftersom de bara visar de extremfreak som vänder ryggen åt hela sin uppväxt och sina föräldrar. Och det var ju klart att det skulle handla om just Emilio Cuesta, någon som jag alltid tyckt är ett riktigt ärkemiffo ända sen han började uttala sig i Aftonbladet som den enade rösten för alla svenska adoptivbarn. Vi är dessutom adopterade från samma land, ett land som jag hellre skulle välja döden över innan jag satte min fot där. Jag kommer ihåg att jag fick ett spel på en alldeles särskild artikel och höll ett upprört föredrag hemma hos mitt exs föräldrar för några år sedan (mitt ex var också adopterad). Mitt exs syster tog upp artikeln för att hon kände Emilio Cuesta och ville åka tillbaka till sitt hemland precis som han hade gjort, och då hoppade jag in och fullständigt krossade alla andras åsikter för att jag var så förbannad. Det är nog de enda åsikter jag kan bli riktigt uppeldad över. Mitt exs pappa höll med mig till viss del, även fast han påpekade att artikeln säkert bara var vinklad på det sättet för att sälja bättre. Gissa om jag brydde mig? I alla fall, han (ärkemiffot) hade klart och tydligt uttalat sig i pressen om att ALLA adoptivbarn tycker si och så. Allra mest arg blev jag på att han tog för givet att alla adoptivbarn känner att de inte passar in i sitt 'nya' hemland och att de känner att de inte hör hemma någonstans. Jag argumenterade i säkert fem minuter (eller, ingen sa ju emot så någon diskussion var det nog inte precis) emot denna oerhört idiotiska åsikt. Och jo, visst fan vågar jag erkänna att han har HELT FEL. Grejen är inte att han inte har rätt att ranta runt i världen och söka efter meningen med livet. Personligen tycker jag själv att de flesta adoptivbarn som jag träffat har en sned världssyn i jämförelse med min egen, eftersom de vill åka till sin 'hemländer' och träffa sina 'riktiga' föräldrar, något som jag inte kan relatera till alls eftersom jag bor i mitt hemland och träffar min riktiga mamma varje gång hon hälsar på eller jag åker hem till Dalarna. Därför väljer jag också att inte umgås med andra adoptivbarn. De gör mig bara irriterad med sina tjat om att byta namn åt höger och vänster och leta efter sina biologiska föräldrar, ämnen som jag tycker är skittråkiga och helt värdelösa att diskutera. Jag har inget intresse alls av sånt. Så, visst, ärkemiffot får gärna söka rötter och allt var det nu är, och så länge jag slipper bli inblandad i det hela så rör det mig inte i ryggen. Men att dra alla adoptivbarn över en kam på det sättet som han gör är nedvärderande mot alla som inte känner på det viset, och definitivt mot alla adoptivföräldrar som är rädda för att deras barn tycker på samma sätt. Jag skäms över att han ger alla adoptivbarn en sån felaktig representation. Jag skäms över hans åsikter och jag skäms över att jag är en av de som han målar upp som 'utanför'. Alla tycker inte att de inte passar in. Om han är osäker på sig själv och vill ta ut det över sina föräldrar så ska det fan inte gå ut över mig och alla andra som faktiskt har normala liv. Jag är så helsvensk man kan bli på insidan, tack vare min riktiga mammas goda uppfostran, självständigt tänkande och extrem närkontakt med idiotiska adoptivbarn som bara får mig att vilja vända ryggen åt dem allihop. Lyckligtvis så vet jag att det finns normala adoptivbarn också (ni vet vilka ni är) men jag får verkligen avsmak för hela konceptet med att umgås med andra adoptivbarn bara för att några få tror att de talar för alla. Mamma blev upprörd när jag kräkte ur mig allt det här över frukostbordet, och sa skamset: "Säg inte så, då får ju jag dåligt samvete över att jag adopterade dig!" "Det är ju det jag menar, det är ju det som är grejen." Min mamma ska aldrig behöva känna att hon inte är min riktiga mamma och att jag tror att jag inte hör hemma i Sverige, bara för att ett ärkemiffo som Emilio Cuesta marknadsför sig som han gör i TV och tidningar. Han ska bara uttala sig om sig själv och enbart hålla käften när det gäller 'alla andra' adoptivbarn. Nu är jag jättearg, som vanligt. Och jag önskar litegrann att jag aldrig fått reda på att den här dokumentären överhuvudtaget existerar. Case in point: viktiga personer jag aldrig skulle ha träffat om jag inte fått komma till min riktiga familj och mitt riktiga hemland Prove Me Wrong

Matchmaking [14 Nov 2009|09:09pm] Den perfekta killen är en kombination av Riley, Doc och Steve. Och nä, jag har inte haft tid att göra så mycket annat än att se på TV den här veckan. Hurså? Prove Me Wrong

Hjärnsläpp [10 Nov 2009|02:58pm] Det värsta som kan hända mig när jag skriver är att något slutar fungera. Just nu fungerar inte mitt engelska online lexikon. Det är lika illa när Thesaurus.com ligger nere. Jag har en tendens att tappa ord. För tillfället så kan jag inte komma på hur jag ska översätta ordet 'oansvarig'. Det dyker helt enkelt inte upp i skallen. Inte nog med att jag ska ha talsvårigheter, liksom. 15,442 / 50,000 (Och av alla de orden är det 'oansvarig' som försvinner...) --- ETA: Irresponsible! CJ vs. Hjärnsläpp, 1-0! Prove Me Wrong

Tap Tap Tap [09 Nov 2009|05:16am] 11,228 / 50,000 Today I ate the world's greatest pancake at work. It tasted like a muffin. I incorporated it into my story. That's about it. Prove Me Wrong

Framsteg [07 Nov 2009|10:33pm] Den här veckan har jag en egen liten padawan att vara mentor åt på jobbet. Förutom en ganska hård spark riktad mot min tossing (jag fick ett skrapsår) så har hon skött sig finfint. Årets NaNo tickar på: 8,823 / 50,000 Bara 41 117 ord kvar tills den perfekta historien är fulländad. Eller hur. Prove Me Wrong

Namnsdag [05 Nov 2009|02:24am] Jag har försökt bestämma mig för om det är min namnsdag idag. Blev tvungen att konsultera mitt ID. Tydligen så räknas denna dag inte som min namnsdag trots allt. Fast i själva verket har jag bara krävt att bli firad föregående år för att jag velat ha tårta. Och såna godsaker är ju strängt förbjudna nu. Så whatever, fine, det är väl inte min namnsdag då. Skulle sitta fint med en prinsesstårta och en Cola. Oh ja. IE: Cake. Caaaaake. Prove Me Wrong

Tragedi [04 Nov 2009|10:14pm] Jag tappade just min trognaste vän* i golvet. Och inget livstecken än så länge, förutom ett svagt surrande. Ibland vill man bara gråta. Eller sparka på något ännu viktigare. *WD Elements External Hard Drive, 900 GB+ Prove Me Wrong

'09 [01 Nov 2009|12:00am] NaNoWriMo 2009 Börja nu - ta livet av dig om trettio dagar Prove Me Wrong

Kakmonstret [28 Oct 2009|01:12am] Någon av mina kollegor (jag misstänker Pauline) envisas med att lägga godsaker i mitt postfack på jobbet, trots att det är allmänt känt att jag inte äter socker. Eller kanske just därför. Popcorn har dykt upp. På min födelsedag fick jag en halv chokladkaka (delade den med Annika). Chips. Bilder på muffins. Idag hittade jag en ny kakbit inlindad i en servett. Någon försöker fresta mig med flit. För innan jag slutade med socker så var det ALDRIG nån som lämnade nåt smaskigt i mitt fack. Antingen så har jag blivit en så mycket bättre person att folk vill överösa mig med gåvor (jo, tjena) eller så är det någon som har MYCKET roligt åt min konstanta abstinens. Idag skänkte jag min kaka till Pelle, men vem vet hur länge jag orkar stå emot den här sortens snällhet? No Sugar: Dag 137 (fyra månader och femton dagar) (nitton veckor) (3288 timmar) (197,280 minuter) (11,836,800 sekunder) (Elva miljoner åttahundra trettiosextusen åttahundra sekunder!) Prove Me Wrong

Som sagt, nu är jag odödlig... [28 Oct 2009|12:52am] Min psykolog bestämde idag att allt är min pappas fel. Inte illa pinkat för någon som bara hade mina reaktioner från skottlossningen att gå på. Tre A4-papper senare så hade hon löst mysteriet om varför just det här året har sugit extra mycket och botat mig. Jag fick dessutom beröm för att jag lyckats komma till självinsikt och förståelse så snabbt, trots att jag är så ung. Tydligen så händer det inte så ofta med personer som varit med om så mycket skit som jag varit. Och orsaken och svaret var så simpelt att jag kunde ha löst det själv för flera år sen: Pappa. (Önskar visserligen att det hade varit något mindre stereotypt än daddy issues, men det var lite grann som när Danny krävde att Abby skulle knäppa med fingrarna för att lösa alla hans problem bara för att hon var psykolog. Enda skillnaden var att för mig så funkade det.) (Suck on that, 2009 och hela min uppväxt. Bwah!) Prove Me Wrong

Men mitt fucking jävla studielån är i alla fall avbetalat! Ha! [26 Oct 2009|07:14pm] Eftersom jag jobbar arslet av mig och ändå har 30,000.- i räkningar (och då avrundar jag NERÅT) så måste jag nu sälja mina ägodelar för att få allt att gå ihop nästa månad. För tillfället så har jag 180 kr kvar att leva på den här månaden. Lyxfällan nästa, liksom. Ett litet urval av saker jag hoppas nån stackare vill ha. Allt utom kjolen är praktiskt taget nytt. Ja, jag är en idiot. Tradera.com - försörj mig! IE: I'm broke. Prove Me Wrong

Packing... [26 Oct 2009|11:59am] ...don't have any boxes though. (It looked like this last year:) I'm gonna miss this place. :( Prove Me Wrong

"I never seem to do it like anybody else..." [21 Oct 2009|12:32pm] Dinner @ Patricia Jag skuttar runt i små sidenshorts (finaste shortsen som min mammi sytt åt mig!) och lyssnar på Ace of Base på Spotify. Just när jag skuttar som bäst ringer det på dörren och fastighetsskötaren Ludde dyker upp. Han tyckte säkert jag var jättesexig i min rufsiga tofs och mina nakna tossingar. Ännu sexigare blev det när han ville ta en titt på kranen som gick sönder för väldigt länge sen. Spaghetti i hela slasken och lortiga tallrikar på diskbänken. För att inte tala om ketchupfläckarna på spisen! Porny-nam-nam. Sen skulle han såklart in i badrummet och pilla runt också. Där låg det fullt med små hårstrån och annat sexigt i duschen. Han hade ner alla flaskor på handfatet också. Tsk tsk. Han tyckte i alla fall att jag skulle ringa om jag lyckas ha sönder nåt mer senare. Då upplyste jag honom om att det var Jennie som ringde honom igår. Han tog sig en funderare och försökte lista ut hur fan två personer får plats att bo på en sån pytteliten bostadsyta. Nu har han flytt fältet och står och bankar huvudet i väggen några trappor ner. Eller så spikar han nåt, jag vet inte. På tal om Disney så såg Jennie på Djungelboken igår. Jag slumrade till och missade Kung Louie och Baloos showdown. Sad emoticon. Den här bilden är bara så perfekt. Jag sa ju att jag skulle lägga upp lite filmklipp från Detroitmatchen, särskilt den där jag försöker sjunga nationalsången. Tyvärr så ville jag ta livet av mig när jag lyssnade på skiten, och den här dagen är redan så supersexig så det får nog vänta tills jag har återhämtat mig från mötet med Ludde. Nu ska jag ta på mig ett par byxor (sexigt!) och hälsa på hos min hudterapeut (oooh!) och sen ska jag övertala Jennie att gå till Coffehouse by George (agirrr!)! Jag blir så här när jag måste ställa om dygnet till dagtid, btw. Prove Me Wrong

[Drabble] Anna & Daniel [20 Oct 2009|07:55am] Title: Blueberries Summary: Anna finds out another one of Daniel's secrets. Notes: nygoldfish54 and I wrote a drabble about the same incident. Mine is rushed and hers is funnier. ( Drabble ~ Anna & Daniel ) Prove Me Wrong

25 [18 Oct 2009|08:24am] Jag startar ännu ett levnadsår med att vara trött, sliten, stressad och besviken. Pelle och Annika var min räddning inatt. Annika och jag åt frukost efter jobbet och det var väldigt trevligt. Eftersom jag bestämt att jag får äta socker på min bemärkelsedag så tryckte jag i mig en Cola och en chokladboll sisådär tjugo minuter efter tolvslaget. Eftersom jag inte druckit något kolsyrat alls sen i juli så brändes det ganska bra när jag drack läsken. Och eftersom jag inte rört något socker sen i början av juni heller så lever jag nu på värsta sockerkicken. Chokladcroissant och varm choklad till frukost. Hade också hoppats på tårta och chips med dipp innan dagen var över, men det känns inte som att det kommer att bli så nu. Nåväl. Nu är jag närmare trettio än tjugo. Nästa år måste jag börja betala helpris på SJ. Jag har dessutom lyckats lugna ner mig ett par hekto det senaste året. Lugn och fin. Nu kickstartar jag igång min första dag som tjugofem genom att släppa all stress och sura miner. Lugn och fin. Snäll-artig-punktlig-ärlig. Inte sura. Vara duktig. Jobba hårt. Inget socker. Suck it up. Cool it down. Get over it. Etc. Jag saknar min mamma idag. Och Stinky. Och farfar och Cimmen och Prove Me Wrong

November [17 Oct 2009|10:57am] October has nothing more to offer me, so I'm skipping right to November (I wish I could do this for real sometimes). - NaNoWriMo. I was planning to write the usual high school crap about Kate, but I finally know what to do for real. Plot, characters, the whole package. Kate will still be the plot twist, only she won't be in the story that much and she won't be the narrator. - Moving. New apartment; Jennie and I seriously believe that we'll be gunned down during our stay there, but at least we get to be on Efterlyst (Sweden's Most Wanted). - Money. I have so much debts to pay off next month that I won't be eating until December. The housing agency fee, rent for both old and new apartment, electric bill, credit card bill, savings for the deposit on my upcoming bank loan. I also have to pay Tessan for the furniture I'm buying from her. And pay back my mother. And the student loan. (My mother, the student loan and my credit card are set to be paid off by the end of the year, but I still have to save money for it.) Kill me. - Halloween. I'm invited to Hanna's party (sure, this might count as October) but I have to pack my stuff that weekend too, so I'm not sure I'll make it. I'm gonna be a pirate, though. Whether or not I'm going. - Website. I'm on it. I need Paint Shop Pro back, though. All I have right now is Paint. And I can only paint bunnies with Paint. My birthday dinner yesterday was awesome. They even brought presents for me, even though I never told most of them it was my birthday. I guess the ones who showed up knew it anyway. Tomas, Jennie, Cyrus and I spent the rest of the night in Sky Bar at Radisson. It was raining, but my hair didn't frizz at all. Awesome night. Sugar tomorrow. Come on, snow! Prove Me Wrong

Jag MÅSTE skaffa Canal+ snart, det här går ju inte! [16 Oct 2009|10:14am] Nicklas har blivit historisk - igen! Prove Me Wrong

Snow! [14 Oct 2009|09:01am] (I've always wanted there to be snow on my birthday. Fingers crossed.) Prove Me Wrong

"Here's what happened." [12 Oct 2009|05:55am] Killer mood. Not speaking to anyone because anything I say might lead to a fight. Had sushi earlier. And gyoza. Was nummy. Watched Monk. And Superman Returns. Appreciated it more now than I did two years ago. Supernatural was on and it was funny. I even laughed. Made me want to write. Made old Lappy into a jigsaw puzzle now when Jennie doesn't want him. What a waste. Didn't get electrocuted though. Re-coded the site. Was a hassle. Remembered most things. Had to research Ducks movies. Kind of nostalgic. Now I want to write about dumbass things Fred would do to make Lex fall in love with him. As usual, this looks like it's turning into a Kate-story. About Fred. Yes. Killer mood. Will be nicer to everyone tomorrow. I might even speak to someone. Probably Jennie. Everyone else still suck. Bye. Prove Me Wrong