CJ (campciabatta) wrote,
CJ
campciabatta

Iffys födelsedag...

Det märktes tydligt i lördags att en människas personlighet återspeglas i de vänner hon omringar sig med. Bra människor har (för det mesta) bra vänner.

Iffy fyllde år i lördags och firade på en bar nära jobbet. Jag skulle egentligen ha jobbat, men lyckades byta pass i sista minuten så jag kunde gå. Och det ångrar jag inte, för det var sjukt trevligt att träffa alla hennes vänner. Även fast jag inte träffat de flesta av dem så började vi prata som vi känt varandra hur länge som helst.

Och gamla arbetskamrater var också där. Allra roligast var det att träffa Sofie som slutade i augusti förra året. Hon påpekade att trots att hon och jag faktiskt hade pratat ovanligt mycket med varandra medan hon jobbade kvar så hade det helt runnit ut i sanden så fort hon slutade. Och det är faktiskt konstigt, för vi stod ändå varandra ganska nära. Det är synd det där, när man har någon på jobbet som man kommer jättebra överens med och pratar med om det mesta, men så fort de slutar så upphör även den relationen.

Vi bestämde i alla fall att vi skulle bli bättre på att hålla kontakt och försöka träffas någon gång ibland. Vi får se om det fungerar bättre den här gången, för jag träffar knappt någon som inte jobbar på kasinot på fritiden. Det går helt enkelt inte ihop.

I alla fall, lördagen var rolig. Jag käbblade med en av killarna Iffy kände som inte jobbar på kasinot, och han utmanade mig att gå fram och ragga på någon kille i baren som han skulle peka ut åt mig. Så han sitter där och funderar vem han ska välja, och väljer en av mina arbetskamrater som satt några bord bort! Så det var nemas problemas, lättare utmaning har jag aldrig varit med om. Ibland kan till och med jag imponera.

Tyvärr så slutade kvällen inte särskilt lyckat. En kille som började prata med mig i baren trodde att bara för att jag inte fräste åt honom och för att jag var trevlig så var det okej att följa efter mig till toaletten och dra i mig. Jag lyckades smita in på en av toaletterna när han blev lite för närgången, men jag hade varit oförsiktig när jag beställde min sista drink och någon (behöver inte vara samma äckel, som en arbetskamrat påpekade; han kunde bara lika gärna ha varit patetisk och desperat) mixtrade med min drink. Jag hade inte druckit särskilt många drinkar (för att vara jag), men på bara en kort stund kunde jag knappt hålla mig på benen.

Som tur var så träffade jag på en kille från jobbet som slutade och var på väg mot T-centralen precis när jag kom ut från baren, och han hjälpte mig ner till tunnelbanan. Jag halkade på varenda trappsteg i trappan och orkade knappt hålla mig vaken, men han var jättesnäll och såg till att jag var okej. Jag lyckades inte berätta för honom vad som hade hänt, så han tror fortfarande att jag bara var sorgligt fjortisfull. Jag träffade honom nästa dag på jobbet, men tyckte det var dumt att oroa honom i onödan. Så jag får väl låta honom reta mig för det här i all oändlighet.

Jag var ju övertygad att om någon hade lagt något i mitt glas så följde den personen såklart efter mig när jag försökte ta mig hem. Men tji fick han, för jag stötte på så otroligt många snälla människor nere i tunnelbanan så det är inte sant. Trots att jag mådde dåligt och knappt kunde få ur mig en förståelig mening så kom folk fram och frågade hur det var, vart jag skulle, var jag skulle av och om de kunde hjälpa mig på nåt sätt. En tjej gav mig tuggummi och en kille varnade mig för säkerhetsvakterna, även fast det inte gjorde mig nåt om de kom fram - jag behövde ju hjälp.

Och jag minns inte riktigt hur jag fick tag på Jennie, men när jag kom upp från tåget så stod hon precis vid spärrarna och väntade på mig så hon kunde hjälpa mig hem. Bästaste Jennie. Och hon berättade allt som hände sen, men jag minns inte ett skit förutom att jag lyckades borsta tänderna efter någon timme (som kändes som fem minuter för mig) och att jag till slut orkade klättra upp i sängen.

Det var också Jennie som trodde att jag måste fått något i min drink eftersom jag betedde mig så konstigt, inte som om jag bara var jättefull utan att det var nåt som var fel. Och jag har mått konstigt ända sen dess. Försökte gå till jobbet på söndag kväll, men jag var tvungen att gå hem efter några timmar för jag satt bara och vara illamående och kunde knappt äta. Imorse så var jag fortfarande snurrig och hängig, och så länge brukar jag aldrig vara bakis. Nåt är ju fel nånstans.

</center>Konstigt nog så klarade jag mig undan utan några blåmärken eller skador alls, förutom ett litet skrapsår på en knoge. Jag brukar ju annars vara den som ramlar nerför trappor och halkar på ingenting - när jag är nykter.

Men förutom att någon störd människa försökte få mig ur spel så var det en ovanligt trevlig lördag. Och jag känner att jag har återfått lite förtroende för mänskligheten efter all hjälp jag fick från fullständiga främlingar som inte sket i att jag mådde dåligt. Istället var de beskyddande och snälla. Det finns godhjärtade människor där ute, trots allt.

Dock kan jag inte påstå att jag haft nåt särskilt bra år, hittills.
Tags: birthdays: iffy, drinking & partying: laughing duck, friends & family: iffy, friends & family: jennie, friends & family: sofie, health & looks: drugs: roofies, sex & relationships: pick-ups, work & money: cc, work & money: co-workers
Subscribe
  • Post a new comment

    Error

    default userpic

    Your reply will be screened

    Your IP address will be recorded 

    When you submit the form an invisible reCAPTCHA check will be performed.
    You must follow the Privacy Policy and Google Terms of use.
  • 0 comments