CJ (campciabatta) wrote,
CJ
campciabatta

Co-stars

Precis som vilken grym berättelse som helst så innehåller min historia ett antal viktiga nyckelpersoner. Återkommande karaktärer som dyker upp då och då.

Vi börjar med de viktigaste, som enligt min långa lista av kategorier är de som nämns oftast.



- About Me
Like all good stories, mine features a bunch of recurring characters. Here are the most important ones and the ones I mention plenty. (Just look at the pretty pictures if you're not Swedish or don't trust Google translate.)



Mamma


 

 


 

 







Jennie
Jennie och jag blev vänner av en händelse, efter att våran gemensamma vän bestämde att hon inte ville ha med oss att göra längre. Sen dess har vi varit oskiljaktiga.

Vi har nu bott tillsammans i tre år, och även fast vi utan tvekan inte kommer bo tillsammans för alltid så kommer vi ändå alltid alltid att vara vänner. Folk tycker att vi verkar vara så olika varandra, och det är vi också, men när jag tänker efter så är hon den enda som jag brukar ha riktigt roligt tillsammans med, den enda som jag skrattar tills jag nästan tappar andan tillsammans med.

Det var Jennie som nästan dränkte mig den gången jag skulle lära henne simma. Det är Jennie som får mig att skratta varenda gång vi ska beställa något från pizzerian. Det är Jennie jag kommer att sitta med i parken om femtio år och prata dalmål med och spana in mopsar på gräsmattorna.

Vi nöter på varandra, men trots att vi tycker olika och prioriterar olika så är vi ändå bästa vänner. Jennie är en av de viktigaste personerna i mitt liv och det närmsta jag någonsin kommer till att ha en syster.

 



Kristine
Kristine and I live almost 4,000 miles apart. In 2003 she left a review on one of my stories, and shortly after that we started writing together. In 2010 we met for the first time. She is the person I have known the longest, apart from Jennie.

She's the only one I tell everything. EVERYTHING. (She mostly wishes I wouldn't talk quite as much as I do, but oh well.) She's the voice of reason to my impulsiveness. She's loyal and honest and everything that I value in a friend.
There have been times when we didn't get to talk much over long periods of time (2008 comes to mind), but unlike other online friends you have, we never fell out of touch.

We argue and debate and write stories together, and never once do I think it's a bother to have my best friend on the other side of the world.

 

 

 

 



Farfar
Sista gången jag såg min farfar var i korridoren på ålderdomshemmet. Jag och Sting var där för att hälsa på, för första gången på minst två år. Familjen var splittrad och farfar kom i kläm. Jag ångrar varje dag att jag inte gick dit oftare.

När jag var liten var jag farfars tjej. Jag följde efter honom överallt och väntade i fönstret när jag visste att han var på väg hem. Han var världens snällaste, och världens roligaste och han hade alltid tid att spela kort med mig eller spela Fia-med-knuff.
Jag lovade honom att jag skulle "försöka få det att fungera" - livet, förhållanden, arbete. Jag tog det som att jag alltid ska försöka göra mitt bästa. Att jag alltid ska försöka vara så lycklig som möjligt.

En stor del av mig sörger fortfarande hans bortgång. Jag känner mig fortfarande lite tom. Som att en del av mig fattas, och alltid kommer att göra det.

Men han finns alltid med mig. Överallt. Han vakar över mig. Alltid.





Cimmen
En gång för längesen, när jag fortfarande var liten, vaknade jag av att Cimmen gnällde utanför min dörr. Skrapade med tassen på dörren och gnällde lite till. Efter en stund gick jag upp för att se vad det var som pågick, och då möttes jag av en rökig hall. Nere i köket har en kastrull råkat bli bortglömd och hela huset var rökfyllt. Tack vare Cimmen så fick både vårt hus och jag vara kvar.

Från att vi först möttes så var han och jag bästa vänner. Han vaktade mig från främlingar, och när jag blev äldre spelade vi boll tillsammans och läste sagor. Det gick liksom inte att vara ensam, och så fort jag var ledsen fanns det alltid någon som förstod och kunde trösta.

Livet blev svårare efter att han försvann. Som tur är så fanns han, precis som farfar, alltid vid min sida. Det gör han fortfarande.





Rambo & Éowyn
What can I say; they're guinea-pigs. They chase each other and bicker and fight over the same leaf of parsley. They usually only play with their squeaky ball when I want to sleep and they drive me absolutely crazy.

I would probably die if something ever happened to them.

(And I didn't write this in English because they're American or anything. I just
accidentally switched languages.)

 

 

 

 

 

 



Sting

Så, ni minns historien om den andra hunden? Möt hans exakta motsats. Hade Stinky träffat på ett rökfyllt kök så hade han antagligen tagit en liten tupplur innan han letat reda på hjälp. Inte riktigt, men nästan.

Lyckligtvis så råkar han vara världens sötaste lilla hund. Inte så himla smart alla gånger, men rolig och sprallig och mysig. Han håller koll på min mamma och hennes familj, inte så mycket för att hålla huset säkert utan mer för att hålla dem sällskap.

Stinky gillar att springa runt och låtsas jaga. Han gillar inte korpar. Han har söta små tofsar på öronen och för att återskapa första gången han träffade Rambo och Éowyn så behöver ni bara titta på Kalle Ankas julafton när Piff och Puff och Pluto ryker ihop.

 

 

 



Jenny
Jenny är min padawan; jag har lärt henne allt jag kan. När vi är ute tillsammans tror folk att vi är systrar (fast då är vi oftast på en mörk klubb och de vi pratar med är fulla, för så himla lika är vi inte).

Vi är föredetta arbetskamrater, och hon är den jag saknar allra, allra mest av alla de som slutat under åren som gått. Som tur är vi en av de mycket få som också höll kontakten efteråt. Våra äventyr handlar oftast om mat, drinkar och fester; ibland en kombination av alla tre.

Jenny är en av de smartaste personerna jag känner. Hon är också en av alla mina snygga vänner som får mig att vilja krypa in under en sten i jämförelse. Jag bidrar med att vara streetsmart istället. Ett oslagbart team.

 

 

 

 

 





Robin
En gång i tiden var Robin och jag bittra fiender. Sen blev vi lite äldre och då var jag hemskt förälskad i honom. Ytterligare några år (ganska många) passerade förbi, och plötsligt bodde vi i samma stad. Vi var på klubbar tillsammans och spenderade hela sommardagar med att ligga på gräset i parken. Vi kraschade fester tillsammans och försökte fixa ragg åt varandra.

Så egentligen, trots att vi brukade gräla och slåss, och trots att vi växte upp på olika sidor av landet, och trots att vi är väldigt olika som personer, så har vi spenderat precis hela livet tillsammans, från det att vi föddes till nu.

Jag skulle inte säga att vi har varit vänner längst, eftersom vi har missat så stora delar av varandras liv och så många år, men han är definitivt den person som funnits med under den längsta perioden. Nu bor vi inte längre i samma stad och ses högst en gång per år, men vi står fortfarande väldigt nära varandra och kommer antagligen alltid att göra det.

 

 






Yuphin
I november förra året skrev jag på Facebook om Yuphin: "Allt med Yuphin är så HIMLA roligt, alla som inte är vän med henne borde verkligen bli det för det är möjligt att hon är världens bästa människa! ♥"

Hälften av alla äventyr som jag har upplevt de senaste åren har varit med Yuphin. Vi har matat elefanter i Thailand, tumlat nerför ett berg med snowboard och skidor i Romme, ätit en miljard dumplings i London, druckit ännu fler strawberry daiquiris på Friday's, träffat tigrar på Kolmården och partat i Örebro.

Jag har känt henne sen 2010, och vi har redan hunnit med våran årliga tradition med kräftor och Disneyfilmer två gånger. Det går inte att ha tråkigt med Yuphin.

 

 

 

 

 




Petra
Av alla mina arbetskamrater (tro mig, de är och har varit MÅNGA) så är Petra den som jag varit vän med längst. Finaste Petra, som aldrig går att få tag i förutom när jag behöver henne som mest, och då bara dyker hon upp från ingenstans och är min klippa.

I september 2008 åkte vi på en impulsresa till Mallorca tillsammans. Vi har även firat nyår tillsammans, smugglat ut drinkglas från baren, tagit hand om varandras fylleslag och varit klädda exakt likadant till en fest en gång, från kjol, stövlar, mössa, jacka och ända ner till strumpbyxor.

Petra är en kombination av lugn, lojal och knäpp. Hon har alltid något att prata om, oavsett om det handlar om björndjur eller chansen att dö under en åktur med Insane. Hon är alltid rolig att umgås med, helt enkelt.

Kan inte säga nog med bra saker om denna människa.

 

 

 



Personer som dyker upp lite då och då:


Karin
Superb arbetskamrat/vän som jag lärde känna när hon försökte scoopa upp mig från golvet under Steg 2 i Tylösand. Hon är den som bjuder mig på alla de roligaste temafesterna. Karin har en pojkvän som heter John. Bilden är ett tecken på hur bäst hon är.


Simon & Julia
Awesome co-worker extraordinaire. En bra regel jag har är att om Simon lämnar en fest så är det läge att gå hem. Vi har avverkat otaliga tidiga frukostar och AWs, och Tipsy vs. Raptor är vår intellectual property.
*

Julia är bäst på att baka och göra godis, och är alltid pigg på att göra nya roliga grejer, som Zumba och spontanfester. Hon är den där solstrålen som alltid kan göra dig på bra humör när du haft en dålig dag.


Anna
Bästa bordsällskapet som går att ha under en kväll på stan. Anna är min vuxnaste vän; vi äter ostbrickor och går på bio tillsammans. Det är alltid lika roligt att gå ut och äta med henne. Hon är även en finsmakare när det gäller revbensspjäll.


Fredrik
Fd. arbetskamrat som numera fungerar som killkompis. Vi träffas ungefär två gånger om året pga att vi bor på olika sidor om staden och är båda lika lata och envisa. Vi tjafsar ganska ofta men blir alltid vänner igen. Genomärlig och rak; kanske en av mina favoritmänniskor, all time.


Olga
Olga träffade jag av en händelse genom en vän till en vän, och hon i sin tur presenterade mig för sina vänner. Vi åkte till Tunisien tillsammans 2009 och red på dromedarer.


Sara
Fd. arbetskamrat och roomie. Hon lät mig bo i hennes lilla kök på Lilla Essinge, och det var det bästa året i mitt liv.


Lillebror
Min lillebror heter Fredrik och bor i Avesta. Vi träffas nästan aldrig. Han hälsade på för två år sen.


Andra småbröder
Jag har två styvbröder på pappas sida som jag inte träffat sen 2003 och fyra låtsasbröder på mammas sida. De jag nämner mest är Magnus och Henrik; de är yngst och vi träffas när jag åker hem och hälsar på mamma.


Johnny
Johnny är mammas sambo. 2009 fick han och mamma biljetter till en temakväll med Eddie Oliva i julklapp.


(Följande personer nämns nästan enbart i gamla inlägg från dagboken jag hade på Lunarstorm.)


Kusiner
Jag har tre kusiner som jag brukade träffa rätt ofta när jag bodde i Avesta. Numera har vi spridits för vinden och ses högst vartannat år.


Pappa
Sista gången jag såg min pappa var samma år som jag flyttade till Stockholm, 2005. Jag har inga som helst planer på att någonsin träffa honom igen. Orsaken till detta går att spåra över hela bloggen, men en stor bidragande faktor var denna händelse. Varning för starkt språk och argt beteende.


Farmor
Min farmor dog ungefär här. Jag saknar henne inte särskilt mycket och jag är fortfarande arg för allt hon utsatte mig och min lillebror för när vi växte upp. Hon var ingen bra person. Vi kanske blir sams när jag dör. Kanske inte.


Eva
Min pappas sambo. Numera hans fru, fast jag bröt kontakten med dem långt innan de gifte sig. Det är nästan enbart hennes förtjänst att kategorin cj & life: abusive step parents finns, och det sista inlägget i den kategorin skrevs 2005. Det får tala för sig själv.


Senast uppdaterad 2011-12-10
Subscribe
  • Post a new comment

    Error

    default userpic

    Your reply will be screened

    Your IP address will be recorded 

    When you submit the form an invisible reCAPTCHA check will be performed.
    You must follow the Privacy Policy and Google Terms of use.
  • 0 comments