CJ :: it doesn't have to make sense to be good

campciabatta @ 2009-12-22T17:03:00

2009-12-22T16:03:53Z

♥

Hello, my friend, hello

2009-12-18T01:49:42Z

Åhjusteja, jag och Futuro har blivit bästa vänner igen. Var ju bara en tidsfråga, liksom.

Tédrickande och Revbensspjäll

2009-12-18T01:44:48Z

Knorr. Jag har jobbat så hattigt och mycket att jag inte hunnit göra någonting den här månaden.

Idag är det första dagen/natten på ett halvår som jag har kompat hem istället för att jobba över! Lite småångest fick min inre workaholic när jag gick hem så tidigt, men det känns skönt att kunna slappa lite istället för att behöva jobba fem nätter i rad. Jag fixade också en viktig julklapp idag (den ENDA julklappen som kommer att köpas i år, tack vare det knapra tillståndet i plånboken).

Förra helgen var mamma här och hälsade på. Vi åkte och handlade JÄTTEMYCKET mat, och i kassan fick jag skämmas för mitt kort blev övertrasserat så mamma var tvungen att betala. Jag förde över lite extra pengar på hennes konto efteråt, men det var ändå pinsamt.

Dagen efter så åkte vi in till city och shoppade lite. Först var vi till Skärholmen, parkerade bilen och tittade på ett par skor jag tänkte köpa. Tyvärr passade de inte så bra, så vi gick runt i lite andra skoaffärer. Inne i Stockholm så var vi runt på NK, och sen promenerade vi till en antikaffär på Mäster Samuelsgatan där jag hittade världens coolaste ring.

När vi blev hungriga så tog jag med mamma till mitt favvocafé mittemot NK där vi åt mumsiga smörgåsar och kollade på folk. Sen tog vi en runda på Åhléns City innan vi åkte tillbaka till förorten och besökte IKEA.

I tisdags hade vi julfest med jobbet. Viktor och jag förfestade på Ankan i några timmar. Vi väntade på Sara och Moa som jobbade CT den dagen, men de blev lite försenade så vi hann med både tre och fyra drinkar, plus en vodkashot och en baconburgare.

När vi väl kom fram till själva festen så drack jag mest vatten. Smygåt lite pepparkaksdeg och blandade ~~äcklig~~ vaniljvodka med Coca-Cola också. Jag tjuvstartade med att häva sockerförbudet några dagar i förväg.

Jag lyckades även ramla av rullbandet nere i tunnelbanan (stod och pratade med Viktor med ryggen vänd mot gångriktningen, och han glömde berätta att vi var framme vid slutet av bandet - tack för det!) så nu har jag ett jättestort blåmärke på rumpan.

Det var förövrigt roligt hela kvällen, förutom lite småtjafs och en korkad taxichaufför, men efter de motgångarna så var det bara trevligt. Viktor spelade gitarr för mig, Cecilia och jag blandade äckliga groggar, och roligast av allt var att Petra dök upp trots att hon hade messat tidigare och sagt att hon inte kunde. Dagen efter var jag pank (Sara skinnade mig på mina sista korvören) och öm i hela kroppen, men det var det nog värt.

Nästa vecka blir det julefirande hos mamma, sen åker jag hem Annandag jul för att jobba igen. Jag har ändå ungefär fem lediga dagar framför mig, då jag ska slappa, äta socker, leka med Stinky, skriva och försöka att inte frysa ihjäl.

Det blir nog bra.

Juletider

2009-12-07T10:21:15Z

Om två veckor och två dagar får jag äta socker igen. Jag tänkte först bara svulla på julafton, men nu har jag bestämt mig för att utöka det över hela julen.

Detta ska jag äta:

- Pepparkakor.
- Mammas hemmagjorda saft.
- Chips och dipp.
- Julmust/Coca-cola.
- Wienerbröd.
- Tårta!
- Chokladbollar.
- Mammas bullar! (Om det finns några.)
- Grädde.
- Saker med marsipan.
- Lussebullar.
- Blåbärspaj med vaniljsås. (Om jag hittar nån.)
- Kexchoklad.
- Ischoklad/knäck.
- Aladdingodis.
- Varm choklad.
- Ostbågar.
- Glass med chokladsås.
- Muffins!
- Trådrulle/dammsugare/punchrulle/whathaveyou.
- Chokladmousse.
- Stuvade makaroner och falukorv. (Inte sockerrelaterat men ett måste ändå.)

Sen ska jag rulla hem till Stockholm som en knubbig men nöjd liten boll. Wee-hoo.

Jag ska jobba natt inatt och vaknar halv tio på morgonen. Fail.

IKEA nästa...

2009-12-06T12:21:06Z

När hela helgen redan blivit förstörd av nysningar och slem så finns det inget bättre än att hitta en rabattkupong på golvet samma dag som man blir liiiite bättre!

(Jag har 100.- kvar på kontot.)

December

2009-12-05T11:23:18Z

Suddig film från när Stinky hälsade på och skuttade upp i sängen för att väcka mig.

Jag tror det går bra just nu. Osäkert. Det har i vilket fall varit en lång vecka.

I lördags åt jag frukost med Åsa, Sofia och Mathias. Jag brukar alltid äta mumsig yoghurt med blåbär, men eftersom Tomas inte jobbade den här helgen så fanns det ingen som kunde äta mina jordgubbar.

På söndagen gick jag och Sam till Café Tabac och åt mumsig pasta. Han smög iväg och betalade notan bakom ryggen på mig, så jag bjöd på drinkar istället.

Eftersom jag skulle ställa om dygnet till tre dagpass (supernödvändigt, verkligen) så försökte jag gå upp tidigt i måndags, men det gick väl sådär. Sam och jag gick på bio och såg Bröllopsfotografen, och han fattade såklart ingenting eftersom filmen är på svenska och han bara pratar engelska, men han envisades om att se den även fast jag kunde ha sett Upp eller 2012 istället.

Sen klantade jag mig igenom hela tisdagens dagpass (tappade bort två gäster och förlorade förmågan att räkna till tjugo) och onsdagen spenderades med spänningshuvudvärk under en utbildning med jobbet.

Jag vaknade supertidigt i torsdags och åkte ut till Kista innan jobbet för att klippa mig. Frisören hostade på mitt huvud, så efter fyra timmar på jobbet blev jag hemskickad av Petra för att jag var alldeles snorig och förstörd. Däckade med kläderna på i sängen, vaknade halv fyra på morgonen med nackspärr och ägnade hela gårdagen till att tycka synd om mig själv och se på filmer.

Idag ska jag äta kebabrulle (igen), snora och försöka packa upp lite. Så jävla typiskt att bli sjuk när jag för en gångs skull är ledig fredag-lördag-söndag med nattpass på måndag.

December är fullspäckat varenda dag fram till den 22:a. Får i alla fall ledigt en extra dag över jul tack vare fantastiska Pelle, och så har jag en julfest och ett julbord att se fram emot.

Nu ska jag se på Simpsons och känna mig febrig. Wee.

NaNo '09

2009-11-30T04:17:25Z

Yay! Failure!

30,043 / 50,000

My story is going nowhere fast, but I will finish it!

Last ~~sentence~~ scene:

“You have money.”

“Yes, I do, but-”

“So why don‘t we use it?” he asked curiously. “You‘re a rock star. Rock stars have lots of money.”

Jeff tried to think of a good argument by this. He couldn't believe that he was being talked over by his eight year old son. “Jack, it doesn‘t always work like that. Just because you have money doesn‘t mean you can use it for anything.”

“Why?”

“Uh-”

“Please? Can‘t we just do this one thing? I promise never to ask for anything else again, for the rest of my life! I don‘t need any Christmas presents or birthday gifts or anything! You can even sell Sniff if you like.”

Jeff took a deep breath. “Of course we‘re not going to sell Sniff, buddy.”

“But you still won‘t go?”

Jeff closed his eyes, feeling defeated. Jack could probably tell he was about to give in. “Let‘s go upstairs, back our bags, and then we‘ll check online if there are any tickets-”

“Yay!”

“-but if there‘s not, we‘re going home, Jack. Okay?”

Jack nodded and threw his arms around Jeff’s neck.

Tugs at your heartstrings, don't it? Sniffle.

Ketchup

2009-11-25T08:11:34Z

NaNo '09 is kind of a big failure for everyone involved right now. Especially Ducky.

22,531 / 50,000

Recap

2009-11-24T06:50:01Z

Galen vecka.

Har packat upp efter flytten. Stinky har varit här! Mamma och Johnny skruvade ihop min nya garderob åt mig, medan jag sov. Den sortens samarbete är jag stolt anhängare av.

Har fått en enormt positiv respons från jobbet och fick det förklarat för mig av min chef att jag har utvecklats jättemycket under året och att de är väldigt nöjda med mig. Jag som haft det värsta året ~~någonsin~~ på väldigt länge behövde verkligen den boosten just nu.

Och jag är jätteglad att jag har så många fina kollegor. Idag fick jag en kram bara för att jag dök upp på jobbet, och även om jag inte gillar kramar särskilt mycket i allmänhet så kändes det bra eftersom den kom från rätt person vid rätt tillfälle.

Nu ska jag försöka ta tag i mitt liv (i.e. ansöka om lån, betala tillbaka skulder, packa upp resten av lådorna, bråka med miffon på Tradera, försöka fixa min externa hårddisk, köpa en dammvippa etc.) för nu är det sex dagar kvar av NaNoWriMo och jag har en fantastisk klumpsumma av 28498 ord att skriva under den tiden. Det är alltså ungefär 4800 ord per dag.

På dessa sex dagar ska jag även se till att min gnutt blir färdigutbildad, jobba tre nattpass, tvätta och gå till banken.

Good luck, Chuck.

Legkontroll #2

2009-11-16T05:46:00Z

Jag var på Apoteket i veckan för att köpa insomningstabletter (osäkert om de funkar; än så länge har jag bara testat en gång och då var jag redan trött) och då hände det igen:

Jag fick inte köpa RECEPTFRITT NATURLÄKEMEDEL för kvinnan i vit rock trodde jag var minderårig. Ofta man överdoserar på Valerina Forte när man är självmordsbenägen, liksom.

Måste sluta ha på mig min Musse&Mimmi tröja på stan.

Debatten om att vara adoptivbarn...

2009-11-16T04:42:41Z

Mamma berättade igår att hon skulle se någon dokumentär om adoptivbarn (visade sig vara Ingen Svensson Längre på SVT). Såna program brukar alltid suga oerhört hårt eftersom de bara visar de extremfreak som vänder ryggen åt hela sin uppväxt och sina föräldrar.

Och det var ju klart att det skulle handla om just Emilio Cuesta, någon som jag alltid tyckt är ett riktigt ärkemiffo ända sen han började uttala sig i Aftonbladet som den enade rösten för alla svenska adoptivbarn. Vi är dessutom adopterade från samma land, ett land som jag hellre skulle välja döden över innan jag satte min fot där.

Jag kommer ihåg att jag fick ett spel på en alldeles särskild artikel och höll ett upprört föredrag hemma hos mitt exs föräldrar för några år sedan (mitt ex var också adopterad). Mitt exs syster tog upp artikeln för att hon kände Emilio Cuesta och ville åka tillbaka till sitt hemland precis som han hade gjort, och då hoppade jag in och fullständigt krossade alla andras åsikter för att jag var så förbannad. Det är nog de enda åsikter jag kan bli riktigt uppeldad över. Mitt exs pappa höll med mig till viss del, även fast han påpekade att artikeln säkert bara var vinklad på det sättet för att sälja bättre. Gissa om jag brydde mig?

I alla fall, han (ärkemiffot) hade klart och tydligt uttalat sig i pressen om att ALLA adoptivbarn tycker si och så. Allra mest arg blev jag på att han tog för givet att alla adoptivbarn känner att de inte passar in i sitt 'nya' hemland och att de känner att de inte hör hemma någonstans. Jag argumenterade i säkert fem minuter (eller, ingen sa ju emot så någon diskussion var det nog inte precis) emot denna oerhört idiotiska åsikt. Och jo, visst fan vågar jag erkänna att han har HELT FEL.

Grejen är inte att han inte har rätt att ranta runt i världen och söka efter meningen med livet. Personligen tycker jag själv att de flesta adoptivbarn som jag träffat har en sned världssyn i jämförelse med min egen, eftersom de vill åka till sin 'hemländer' och träffa sina 'riktiga' föräldrar, något som jag inte kan relatera till alls eftersom jag bor i mitt hemland och träffar min riktiga mamma varje gång hon hälsar på eller jag åker hem till Dalarna. Därför väljer jag också att inte umgås med andra adoptivbarn. De gör mig bara irriterad med sina tjat om att byta namn åt höger och vänster och leta efter sina biologiska föräldrar, ämnen som jag tycker är skittråkiga och helt värdelösa att diskutera. Jag har inget intresse alls av sånt.

Så, visst, ärkemiffot får gärna söka rötter och allt var det nu är, och så länge jag slipper bli inblandad i det hela så rör det mig inte i ryggen. Men att dra alla adoptivbarn över en kam på det sättet som han gör är nedvärderande mot alla som inte känner på det viset, och definitivt mot alla adoptivföräldrar som är rädda för att deras barn tycker på samma sätt.

Jag skäms över att han ger alla adoptivbarn en sån felaktig representation. Jag skäms över hans åsikter och jag skäms över att jag är en av de som han målar upp som 'utanför'. Alla tycker inte att de inte passar in. Om han är osäker på sig själv och vill ta ut det över sina föräldrar så ska det fan inte gå ut över mig och alla andra som faktiskt har normala liv.

Jag är så helsvensk man kan bli på insidan, tack vare min riktiga mammas goda uppfostran, självständigt tänkande och extrem närkontakt med idiotiska adoptivbarn som bara får mig att vilja vända ryggen åt dem allihop. Lyckligtvis så vet jag att det finns normala adoptivbarn också (ni vet vilka ni är) men jag får verkligen avsmak för hela konceptet med att umgås med andra adoptivbarn bara för att några få tror att de talar för alla.

Mamma blev upprörd när jag kräkte ur mig allt det här över frukostbordet, och sa skamset:

"Säg inte så, då får ju jag dåligt samvete över att jag adopterade dig!"

"Det är ju det jag menar, det är ju det som är grejen."

Min mamma ska aldrig behöva känna att hon inte är min riktiga mamma och att jag tror att jag inte hör hemma i Sverige, bara för att ett ärkemiffo som Emilio Cuesta marknadsför sig som han gör i TV och tidningar. Han ska bara uttala sig om sig själv och enbart hålla käften när det gäller 'alla andra' adoptivbarn.

Nu är jag jättearg, som vanligt. Och jag önskar litegrann att jag aldrig fått reda på att den här dokumentären överhuvudtaget existerar.

Case in point: viktiga personer jag aldrig skulle ha träffat om jag inte fått komma till min riktiga familj och mitt riktiga hemland

Matchmaking

2009-11-14T20:10:06Z

Den perfekta killen är en kombination av Riley, Doc och Steve.

Och nä, jag har inte haft tid att göra så mycket annat än att se på TV den här veckan. Hurså?

Hjärnsläpp

2009-11-10T14:06:51Z

Det värsta som kan hända mig när jag skriver är att något slutar fungera. Just nu fungerar inte mitt engelska online lexikon. Det är lika illa när Thesaurus.com ligger nere.

Jag har en tendens att tappa ord. För tillfället så kan jag inte komma på hur jag ska översätta ordet 'oansvarig'. Det dyker helt enkelt inte upp i skallen. Inte nog med att jag ska ha talsvårigheter, liksom.

15,442 / 50,000
(Och av alla de orden är det 'oansvarig' som försvinner...)

---
ETA: Irresponsible! CJ vs. Hjärnsläpp, 1-0!

Tap Tap Tap

2009-11-09T04:19:16Z

11,228 / 50,000

Today I ate the world's greatest pancake at work. It tasted like a muffin. I incorporated it into my story. That's about it.

Framsteg

2009-11-07T21:46:30Z

Den här veckan har jag en egen liten padawan att vara mentor åt på jobbet. Förutom en ganska hård spark riktad mot min tossing (jag fick ett skrapsår) så har hon skött sig finfint.

Årets NaNo tickar på:

8,823 / 50,000

Bara 41 117 ord kvar tills den perfekta historien är fulländad. Eller hur.

Namnsdag

2009-11-05T01:28:50Z

Jag har försökt bestämma mig för om det är min namnsdag idag. Blev tvungen att konsultera mitt ID. Tydligen så räknas denna dag inte som min namnsdag trots allt.

Fast i själva verket har jag bara krävt att bli firad föregående år för att jag velat ha tårta. Och såna godsaker är ju strängt förbjudna nu. Så whatever, fine, det är väl inte min namnsdag då.

Skulle sitta fint med en prinsesstårta och en Cola. Oh ja.

IE: Cake. Caaaaake.

Tragedi

2009-11-04T21:18:07Z

Jag tappade just min trognaste vän* i golvet. Och inget livstecken än så länge, förutom ett svagt surrande.

Ibland vill man bara gråta. Eller sparka på något ännu viktigare.

*WD Elements External Hard Drive, 900 GB+

'09

2009-10-31T23:02:30Z

NaNoWriMo
2009
Börja nu - ta livet av dig om trettio dagar

Kakmonstret

2009-10-28T00:27:03Z

Någon av mina kollegor (jag misstänker Pauline) envisas med att lägga godsaker i mitt postfack på jobbet, trots att det är allmänt känt att jag inte äter socker. Eller kanske just därför.

Popcorn har dykt upp. På min födelsedag fick jag en halv chokladkaka (delade den med Annika). Chips. Bilder på muffins.

Idag hittade jag en ny kakbit inlindad i en servett. Någon försöker fresta mig med flit. För innan jag slutade med socker så var det ALDRIG nån som lämnade nåt smaskigt i mitt fack. Antingen så har jag blivit en så mycket bättre person att folk vill överösa mig med gåvor (jo, tjena) eller så är det någon som har MYCKET roligt åt min konstanta abstinens.

Idag skänkte jag min kaka till Pelle, men vem vet hur länge jag orkar stå emot den här sortens snällhet?

No Sugar: Dag 137 (fyra månader och femton dagar) (nitton veckor) (3288 timmar) (197,280 minuter) (11,836,800 sekunder) (Elva miljoner åttahundra trettiosextusen åttahundra sekunder!)

Som sagt, nu är jag odödlig...

2009-10-28T00:13:27Z

Min psykolog bestämde idag att allt är min pappas fel.

Inte illa pinkat för någon som bara hade mina reaktioner från skottlossningen att gå på. Tre A4-papper senare så hade hon löst mysteriet om varför just det här året har sugit extra mycket och botat mig. Jag fick dessutom beröm för att jag lyckats komma till självinsikt och förståelse så snabbt, trots att jag är så ung. Tydligen så händer det inte så ofta med personer som varit med om så mycket skit som jag varit. Och orsaken och svaret var så simpelt att jag kunde ha löst det själv för flera år sen:

Pappa.

(Önskar visserligen att det hade varit något mindre stereotypt än daddy issues, men det var lite grann som när Danny krävde att Abby skulle knäppa med fingrarna för att lösa alla hans problem bara för att hon var psykolog. Enda skillnaden var att för mig så funkade det.)

(Suck on that, 2009 och hela min uppväxt. Bwah!)

Men mitt fucking jävla studielån är i alla fall avbetalat! Ha!

2009-10-26T18:30:08Z

Eftersom jag jobbar arslet av mig och ändå har 30,000.- i räkningar (och då avrundar jag NERÅT) så måste jag nu sälja mina ägodelar för att få allt att gå ihop nästa månad. För tillfället så har jag 180 kr kvar att leva på den här månaden.

Lyxfällan nästa, liksom.

Ett litet urval av saker jag hoppas nån stackare vill ha.
Allt utom kjolen är praktiskt taget nytt. Ja, jag är en idiot. Tradera.com - försörj mig!

IE: I'm broke.

Packing...

2009-10-26T11:04:46Z

...don't have any boxes though.
(It looked like this last year:)

I'm gonna miss this place.
:(

"I never seem to do it like anybody else..."

2009-10-21T10:58:30Z

Dinner @ Patricia
Jag skuttar runt i små sidenshorts (finaste shortsen som min mammi sytt åt mig!) och lyssnar på Ace of Base på Spotify. Just när jag skuttar som bäst ringer det på dörren och fastighetsskötaren Ludde dyker upp. Han tyckte säkert jag var jättesexig i min rufsiga tofs och mina nakna tossingar.

Ännu sexigare blev det när han ville ta en titt på kranen som gick sönder för väldigt länge sen. Spaghetti i hela slasken och lortiga tallrikar på diskbänken. För att inte tala om ketchupfläckarna på spisen! Porny-nam-nam.

Sen skulle han såklart in i badrummet och pilla runt också. Där låg det fullt med små hårstrån och annat sexigt i duschen. Han hade ner alla flaskor på handfatet också. Tsk tsk.

Han tyckte i alla fall att jag skulle ringa om jag lyckas ha sönder nåt mer senare. Då upplyste jag honom om att det var Jennie som ringde honom igår. Han tog sig en funderare och försökte lista ut hur fan två personer får plats att bo på en sån pytteliten bostadsyta.

Nu har han flytt fältet och står och bankar huvudet i väggen några trappor ner. Eller så spikar han nåt, jag vet inte.

På tal om Disney så såg Jennie på Djungelboken igår. Jag slumrade till och missade Kung Louie och Baloos showdown. Sad emoticon.

Den här bilden är bara så perfekt.
Jag sa ju att jag skulle lägga upp lite filmklipp från Detroitmatchen, särskilt den där jag försöker sjunga nationalsången.

Tyvärr så ville jag ta livet av mig när jag lyssnade på skiten, och den här dagen är redan så supersexig så det får nog vänta tills jag har återhämtat mig från mötet med Ludde. Nu ska jag ta på mig ett par byxor (sexigt!) och hälsa på hos min hudterapeut (oooh!) och sen ska jag övertala Jennie att gå till Coffehouse by George (agirrr!)!

Jag blir så här när jag måste ställa om dygnet till dagtid, btw.

[Drabble] Anna & Daniel

2009-10-20T06:05:17Z

Title: Blueberries
Summary: Anna finds out another one of Daniel's secrets.
Notes: nygoldfish54 and I wrote a drabble about the same incident. Mine is rushed and hers is funnier.

Daniel nervously went back to the cabin where Anna was preparing a cobbler. They had been fighting earlier because Daniel had refused to help, and in her rage, Anna had sent him outside and told him not to bother coming back until he had found enough blueberries for the dessert she was making.

The woods were not exactly Daniel's natural habitat and finding blueberries was one of those things he assumed he would never have to spend time doing. He had kicked at stumps and fought with moss for over an hour before he realized that the chances of him actually finding anything on the ground were practically non-existent.

During a rather vicious confrontation with some shrubs, he had finally found enough berries to please Anna. Now he just had to convince her that it was her idea to reconcile, and everything would be perfect.

"Where have you been?" Anna asked sourly when he stepped through the door. Her hair was put in a ponytail and she was wearing her mother's green apron. There were spots of flour on her face.

Daniel held up his handful of berries and prepared to present his findings to her. "You told me not to return until I found something to put in your ridiculous pie."

Anna's eyes narrowed and she walked over to him. "I figured you wouldn't find anything. Or bother looking for it."

Daniel shrugged nonchalantly. He did not want her to know that he had turned himself inside out trying to find what she had asked him to bring back.

Anna grabbed his hands and made him open them. For a second she stared at the berries. Then she brought her face up to look at him. Her face did not express anger or annoyance over the fact that he had not found enough blueberries. She looked puzzled at first.

"But, Danny-" she started, and then she finally looked furious again. "Very funny."

"What?" he asked defiantly, knowing he had messed up somehow.

"You think it's clever coming back with this when I specifically asked you to-"

"It was all I could find!" he angrily cut her off. "Go back out there yourself if it wasn't enough!"

"Enough? This isn't even the right color!"

Daniel tried to keep up appearance but this revelation made him lose face. "I-it isn't?" he stuttered.

Anna observed him, before her face cracked into a big smile and she laughed shortly. "These berries are red. Couldn't you see that?"

Humiliated, Daniel stared down at his shoes. "No," he muttered.

Anna grabbed a bowl from the cupboard for him to drop his lingonberries in. Then she put her arms around his neck and kissed him gently on the cheek. "Daniel, honey, are you colorblind?"

"Just a little," he sighed dejectedly, displeased about having to reveal yet another weakness to her.

Anna smiled, realizing to what lengths Daniel were willing to go just to get on her good side again.

25

2009-10-18T06:47:15Z

Jag startar ännu ett levnadsår med att vara trött, sliten, stressad och besviken. Pelle och Annika var min räddning inatt. Annika och jag åt frukost efter jobbet och det var väldigt trevligt.

Eftersom jag bestämt att jag får äta socker på min bemärkelsedag så tryckte jag i mig en Cola och en chokladboll sisådär tjugo minuter efter tolvslaget. Eftersom jag inte druckit något kolsyrat alls sen i juli så brändes det ganska bra när jag drack läsken.

Och eftersom jag inte rört något socker sen i början av juni heller så lever jag nu på värsta sockerkicken. Chokladcroissant och varm choklad till frukost.

Hade också hoppats på tårta och chips med dipp innan dagen var över, men det känns inte som att det kommer att bli så nu.

Nåväl. Nu är jag närmare trettio än tjugo. Nästa år måste jag börja betala helpris på SJ.

Jag har dessutom lyckats lugna ner mig ett par hekto det senaste året. Lugn och fin.

Nu kickstartar jag igång min första dag som tjugofem genom att släppa all stress och sura miner. Lugn och fin. Snäll-artig-punktlig-ärlig. Inte sura. Vara duktig. Jobba hårt. Inget socker. Suck it up. Cool it down. Get over it. Etc.

Jag saknar min mamma idag. Och Stinky. ~~Och farfar och Cimmen och~~