CJ (campciabatta) wrote,
CJ
campciabatta

Barnloppisen i Hedåker [Lördag]

Lördag morgon 08.45.
Mamma i startgropen. Hon har varit vaken sen typ halv sju. Jag gick och la mig kvart över tre efter gårdagens catfights och gratis måltider, när jag var lite halvt full som en kastrull.


Dagen börjar bra med självmordstankar och fullproppad bil.

Hedåker, mittemellan Salbohed och Avesta.
Vi kommer dit (jag glömde ta kort på den deprimerande hembygdsgården men föreställ dig bara ett rött hus med vita knutar mitt ute på vischan) och det springer runt fullt med små dryga barn. Jag släpar och bär på allt som mamma lyckats trycka in i bilen (mamma har dåliga axlar så jag anmäler mig alltid frivilligt till såna här uppgifter fast jag är klen som en hamster). Jag är officiellt mammas lilla springschas. Muskeln. Shit, vad duktig jag är, värsta stark alltså.


Stället är fullt med barnkläder och barnprylar. Får panik av blotta tanken.



Mamma packar upp på vårt lilla bord.

Bord nr. 21.
Vi har blivit inkvarterade alldeles bredvid det lilla fikabordet och precis framför toaletterna, så det var i alla fall mycket spring vid vårt bord. Tyvärr många kissnödiga snorungar också, bah. (En spydde tillochmed, fick kväljningar bara av att vara i samma postkod som ungjäveln.)


Färdigt! Mycket fint och professionellt skyltat. (Detta var innan mamma klädde alla nallar med halsband.)


Leksaken från helvetet.

Den här lilla glädjedödaren fick spatt i somras när mamma och jag packade upp mina lådor från flytten. Den säger saker som 'I can't take it anymore' och 'Leave me alooone' och 'I'm going to kill you motherfucker' (kanske inte) och den har hakat upp sig. Helt plötsligt skriker den rakt ut, omotiverat och galet utan att nån petat på den. Vi la den i en låda och den skrek hela vägen hemifrån till loppisen. Och sen under hela loppisen. Och sen på vägen hem. Såvitt jag vet ligger den fortfarande i bilen och skriker åt ingen alls att den vill vara ifred.

Inte fan var det nån som köpte den heller. Efter fem timmar ville jag skänka den eller råka lämna kvar den. Fick inte för mamma. Jävla leksak.

De enda som dök upp vid vårt bord var dumma små ungar som ville köpa gamla Kinderäggsleksaker för 1kr. Sålde min gamla Polly Pocket mussla också. Det var ganska tråkigt och mamma vägrade köpslå med ungarna. Ingen servicekänsla alls, den kvinnan.

Kasinoskadad som jag är så sa jag hej till alla som dök upp, räknade deras växel åt dem högt och lyste alla sedlar mot taklampan för att kolla vattenstämpeln. Mamma tyckte jag var dum i huvet. Men när hon var inne på högsta försäljarväxeln så började hon helt plötsligt prata i mobilen (med sin pojkvän, dessutom), trots att hon hade en kund... Jag sa att så gör man inte. Hur skadad är inte jag? (Lät i alla fall bli att säga åt henne att mobilen inte fick vara påslagen i byggnaden, haha.)


Efter en stund blev det helt dött, så då passade jag på att skriva. Ambitiöst värre.


Växelkassan.


Mamma och jag har precis grälat om växelkassan.

En meningsskiljaktighet uppstod när mamma tyckte jag hade noll koll på den viktiga växelkassan. Jag hade nog varit lite för noggrann för jag delade upp allt i hennes plånbok och räknade den totala summan och tog sen växel från det. Alldeles för petigt tydligen, för mamma tyckte jag var hopplös med pengar.

Tur att det bara är vad jag försörjer mig på. Våran växelkassa var ju trots allt mycket mer avancerad än den vi har på jobbet. Så dumt av mig att anta att jag kan ansvara för 500kr i småsedlar. Tsk tsk, who do I think I am?

Efter det vanliga småtjafset så blev vi dock vänner igen:


Mamma tog kort på mig när jag hade kakor i munnen.


Jag övertalade mamma att ge mig fotmassage som plåster på såren.

Fem miljarder timmar senare.
Mamma fick tre tröjor, två byxor och två skor sålda för 100kr. Jag sålde småskit åt småungarna. Ingen ville ha mitt coola Xbox 360 Premium.

Så jag skulle kalla det fiasko. Ingen dök upp förutom de som hade egna bord på loppisen. Två snorungar kom fram och började fråga mamma var hon hade köpt mig (!) vad jag gjorde och varför jag skrev på min dator. Som om jag inte var där eller fattade vad de snackade om. Fy fan vad jag hatar barn.

Kanske inte så lyckat att ta med mig till en barnloppis, en tanke så där i efterhand. Sen fick jag bära ut allt till bilen igen.

För vinsten köpte vi lyxostar och kex till kvällen. Brieosten var rutten. Såklart. Lyckad dag.se


De ostar som inte var dåliga. Och Stinky fick fortfarande inte smaka.
Tags: cj & life: my dislike for children, clothes & shopping: flea markets, food & restaurants: cheese, friends & family: mamma, friends & family: stingen, work & money: cc
Subscribe
  • Post a new comment

    Error

    default userpic

    Your reply will be screened

    Your IP address will be recorded 

    When you submit the form an invisible reCAPTCHA check will be performed.
    You must follow the Privacy Policy and Google Terms of use.
  • 0 comments