CJ (campciabatta) wrote,
CJ
campciabatta

2010

Det verkar som att det inte går så där utomordentligt superbra att göra ALLT samtidigt. Jag trodde att jag hade gjort framsteg och hade det mesta under kontroll ända fram till några dagar sen, då det påpekades nästan samtidigt av mamma, Moa och Matilda att allt inte stod rätt till.

Som exempel kan jag nämna lille Rambo.


Allt var peachy med honom. Yuphin brukade vara här och klappa på honom (det kanske inte uppskattades så där himla mycket av smågrisarna) och Jennie brukade alltid titta till honom och Éowyn varje dag.

Frid och fröjd. Fram tills mamma kom på besök och kommenterade på hur liten han var jämfört med Éowyn. Eftersom jag har varit upptagen med mig själv och mitt eget så har Jennie och jag bara antagit att Éowyn var ett fetto som ätit för mycket. Det var också tydligt att Éowyn brukade vakta maten och sitta i matskålen så att Rambo inte kom åt att äta, men då jagade vi bara bort henne ett tag och trodde att det skulle hjälpa.

I själva verket så är Rambo undernärd och oenergisk. Mamma såg att höftbenen märktes allt för tydligt, och jag märkte samtidigt att han bara satt inne i huset och knappt orkade springa iväg när jag skulle lyfta upp honom.

Så uppmärksam har jag varit att jag inte ens sett att mitt lilla marsvin mår dåligt.

Ett blixtsnabbt anfall senare så fick Rambo en egen matskål, C-vitaminstillskott och matråd från Petra (jag ringde henne igår, som en mjukstart på min egen terapi, och inledde samtalet med "Hej, hur mår du? Visst har du haft marsvin?"). Idag rusar han runt som en liten iller och skuttar fram mellan sina leksaker. Jämfört med i förrgår, då han satt och darrade inne i sin lilla stuga, så är det en enorm skillnad.



Igår träffades Matilda och jag efter träningen (hon hade skivstångspass, jag hade spinning). Jag har inga bilder på henne, vilket faktiskt bevisar allt jag funderat på.

Vi skulle i alla fall till Cosmonova och se på dinosaurier, men naiva som vi är så kommer vi dit och märker att alla föreställningar redan är fullbokade. Matilda blev ledsen, så vi gick och fikade istället.

Hon och jag har inte känt varandra så där jättelänge. Det här är ett SMS från henne från förra månaden:
26 sep 17:18
Jag blir på så bra humör av att umgås med dig!
You're awesome!!! :D
Det enda vi hade gjort då var att gå på kasinots brunch tillsammans med några kollegor.

Varken hon eller jag har insett hur ytlig våran vänskap har varit fram till igår. Vi träffas ändå ganska ofta och jag skulle betrakta henne som en av mina närmare vänner. Men igår var antagligen första gången som vi satt ner och pratade på riktigt, bara hon och jag, om saker som inte är fullständigt ytliga. ("Som träning och bajs," som hon uttryckte det.)

Vi pratade om något helt allmänt och i förbifarten nämnde jag namnet på mitt ex. Matilda frågade vem det var. Samma sak hände ett antal gånger under den väldigt långa fikapausen. "Va, har jag inte berättat det?" var det mest använda uttrycket under dagen.

Long story short: Vi är nära vänner men vet inte ett dugg om varandras liv. Det har fungerat fint i snart ett år.

Det som är så himla bra med det är att det blir som att lära känna en helt ny person, och att prata med henne blir som att måla på en tom målarduk (i brist på bättre liknelser) för nu kan jag säga precis vad som helst till henne och få helt nya råd från en opartiskt källa. För att använda det andra mest använda uttrycket mellan henne och mig: Awesome.


Det här inlägget är exakt ett år gammalt.

Förutom sockerbristen så har absolut ingenting förändrats. Samma mål ska uppnås. Samma attityd ska ändras. Allt var bra tills det blev dåligt igen, så att säga.

Moa, som är min ofrivilliga terapeut, säger en massa bra saker mestadels hela tiden. Hon har förstått att det inte hjälper att mata mitt ego när jag är nere, för då tar jag mig aldrig upp. Jag brukar säga till Yuphin: Du FÅR säga till mig när jag är gnällig och dum i huvudet, för annars fattar jag antagligen inte att jag är det.

Moa var Yoda förra veckan och kläckte ur sig sisådär en miljard bra kommentarer som jag inte kan återberätta här men som jag har arkiverat i hjärnan under kategorin Skärpning.

Det jag vill komma fram till är att jag har fokuserat all min energi på alldeles för många olika saker. Det håller inte i längden. Träning, marsvin, jobb, framtid, lägenhet, vänner, vänners problem, killproblem, tjänstledighet, shoppingberoende, sommaren, banklån. Farfar. Mardrömmar. FRAMTIDEN.

Det är många i min vänskapskrets som inte mår så bra just nu och jag har försökt vara starkare än de alla och klara av både deras problem och mina egna samtidigt. I slutändan så blir det mesta bara halvdant eftersom min energi inte räcker till allt.

Den här gången gick det ut över Rambo.

Som jag blev tillsagd, lite motsägelsefullt men ändå vettigt, så måste jag börja tänka på andra och börja tänka på mig själv. För genom att fokusera på mig själv och bli bättre så kommer jag i slutändan orka med att tänka på alla andra. Vara självisk för att vara osjälvisk. Det var i alla fall den slutsatsen jag drog. Rätta mig gärna om jag fattat helt fel.

Så nu har jag bestämt mig för två saker att fokusera på, utöver det allra mest grundläggande. Träning och jobb går före allt det andra, för det är det enda två aspekterna i mitt liv som har med nuet att göra. (Marsvinen är ju lite av en självklarhet. Ville bara klargöra det.)

Det som har hänt går inte att göra något åt. Banklånet är redan spenderat, farfar kommer knappast återuppstå, killarna kommer definitivt inte tillbaka och allt som går att shoppa har redan blivit shoppat.

Framtiden är framtiden. Ingen idé att ödsla tid och energi på något som inte ens har hänt. Det är bara att acceptera att det kommer att ta flera år innan jag har sparat ihop tillräckligt med pengar för att kunna köpa en lägenhet. Tills dess är jag fast här ute. Deal with it. Jag kan inte förutse vad som kommer att hända nästa höst.

Det jag ska göra är att fokusera på det som händer NU. Sånt som jag kan påverka IDAG.

Det går inte att ändra andra, det går bara att ändra sig själv. Visdomsord à la Moa.

För att sammanfatta ännu en gång, ett år senare: Kickstart. Släppa stress och sura miner. Lugn och fin. Snäll-artig-punktlig-ärlig. Inte sura. Vara duktig. Jobba hårt. Inget socker. Suck it up. Cool it down. Get over it. Etc.

Men den här gången får jag för sjutton se till att GÖRA det.


(Rambo är lite av en allegori, för er som inte förstod det.)
Tags: animals & nature: dinosaurs, birthdays: 26, cj & life: life philosophies, cj & life: the inevitable future, clothes & shopping: shopaholic, friends & family: farfar & farmor, friends & family: mamma, friends & family: matilda, friends & family: moa, friends & family: petra, friends & family: rambo & éowyn, friends & family: yuphin, fun & festivities: cosmonova, health & looks: exercise, home & housework: house-hunting, sex & relationships: heartache, work & money: cc, work & money: loan/debts, xxx
Subscribe
  • Post a new comment

    Error

    default userpic

    Your reply will be screened

    Your IP address will be recorded 

    When you submit the form an invisible reCAPTCHA check will be performed.
    You must follow the Privacy Policy and Google Terms of use.
  • 0 comments